English Pre-Raphaelite Painter, 1849-1917 English painter. His father was a minor English painter working in Rome. Waterhouse entered the Royal Academy Schools in London in 1870. He exhibited at the Society of British Artists from 1872 and at the Royal Academy from 1874. From 1877 to the 1880s he regularly travelled abroad, particularly to Italy. In the early 1870s he had produced a few uncharacteristic Orientalist keepsake paintings, but most of his works in this period are scenes from ancient history or classical genre subjects, similar to the work of Lawrence Alma-Tadema (e.g. Consulting the Oracle, c. 1882; London, Tate). However, Waterhouse consistently painted on a larger scale than Alma-Tadema. His brushwork is bolder, his sunlight casts harsher shadows and his history paintings are more dramatic.  Related Paintings of John William Waterhouse :. | Ophelia | A Street Scene in Cairo | The Soul of the Rose or My Sweet Rose | Study:Maiidens picking Flowers by a Stream (mk41) | A Meraid (mk41) |
Related Artists:
William Scrots
William (or Guillim) Scrots (or Scrotes or Stretes) (active 1537-1553) was a painter of the Tudor court and an exponent of the Mannerist style of painting in the Netherlands. He is first heard of when appointed a court painter to Mary of Habsburg, Regent of the Netherlands, in 1537. In England, he followed Hans Holbein as King's Painter to Henry VIII in 1546, with a substantial annual salary of £62 10s, over twice as much as Holbein's thirty pounds a year. He continued in this role during the reign of the boy king Edward VI. His salary was stopped on Edward's death in 1553, after which it is not known what became of him, though it is presumed he left England. Edward VI, attributed to Scrots, Hampton Court. Portrait of Edward VI in distorted perspective, 1546.Little more is known of Scrots than that his paintings showed an interest in ingenious techniques and detailed accessories. Scrots was paid 50 marks in 1551 for three "great tables", two of which were portraits of Edward delivered to the ambassadors Thomas Hoby and John Mason as gifts for foreign monarchs, and the third a "picture of the late earle of Surrey attainted." Two full-length portraits of Edward VI in a pose similar to that of Holbein's portrait of his father, one now in the Royal Collection (left) and another now in the Louvre (below), are attributed to Scrots and are likely to be these two paintings. Scrots also painted an anamorphic profile of Edward VI, distorted so that it is impossible to view it normally except from a special angle to the side. This optical trick is similar to that used by Holbein in his painting The Ambassadors and in contemporary portraits of Francis I and Ferdinand I. Later, when the painting was exhibited at Whitehall Palace in the winter of 1591-92, it created a sensation, and important visitors were all taken to see it.
Elizabeth Gardner Bouguereau
1837-1922
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.